Belutsjistan eller det engelska Baluchistan är en av Pakistans fyra provinser. På andra sidan gränsen mot Iran finns sedan den iranska delen av den historiska provinsen Baluchistan. Denna iranska provins kallas Sistan och Baluchistan.
Till ytan är Baluchistan den största av Pakistans provinser och mäter 347 190 km², men har samtidigt landets minsta befolkning, vilken uppgick till 7,5 miljoner vid folkräkningen 2004. Territoriet är till stor del bergigt med mycket liten nederbörd. Den södra delen av provinsen ärregionen Makran, och den centrala delen av provinsen är regionen Kalat.
Huvudstad är Quetta, belägen i den mest tätbefolkade regionen i nordväst, i en dal nära gränsen mot Afghanistan och vid den viktiga vägen mot Kandahar.
Historia[redigera]
Arkeologiska fynd har visat att de tidigaste bosättningarna av jordbrukare i Sydasien fanns i Baluchistan vid omkr. 6500 f.Kr. Dessa bosättningar har fått namnet Mehrgarh. Så sent som under 1950-talet behärskades ett par områden vid kusten av Oman, däribland staden Gwadar. Araberna trängde in i Belutsjistan omkring 664 e. Kr., under Muawiyas kalifat. Historien är inte helt klar, men folkstammar från dagens Iran verkar under 1100-talet från Kirman ha rört sig öster och omkring 1200 trängt in i dagens Belutsjistan, och blandat sig med den ursprungliga befolkningen. Ungefär vid mitten av 1600-talet växte en statlig enhet, Brahoi fram. Den egentlige grundaren av Brahois maktställninga var under början av 1700-talet Mir Abdallah, som lade under sig även västra och södra Belutsjistan. Omkring 1800 började Brahoiväldets makstställning försvagas. Dess dåvarande härskare Mihrab hade svåra inrikes problem att tampas med. Under britternas krig mot Afghanistan 1838 råkade även Belutsjistan i krig med britterna, som ryckte in i landet och stormade Kalát 1839, varvid Mihrab omkom. 1841 erkändes hans son Nasir kan II som härskare, men han tvingades dock till eftergifter mot britterna, och fick 1843 ge upp Sindh samt 1849 Punjab, och tvingades 1854 att erkänna britternas överhöghet över sitt område. Han bror Mir Chudada ställde sig 1876 under brittiskt besydd och förpliktade sig att i sin politik ta hänsyn till britternas önskemål, och en brittisk militärstation förlades vid gränsen. 1879 lades norra Belutsjistan under Brittiska Indien, och 1887 överfördes ytterligare områden dit. Baluchistan i Iran blev av med landet år 1870. Baluchistanska nationalister gjorde i samband med den Indiska självständigheten ett försök att utropa en självständig stat, men upproret slogs ned med militär den 27 mars 1948.
Befolkning[redigera]
Större delen av befolkningen utgörs av balucher, som talar ett språk som kallas för baluchiska. Den största etniska minoriteten är pashtunerna. Andra språk som talas i Baluchistan är brahui och persiska.
Balucherna anses ursprungligen härstamma från nuv. Syrienområdet, där de levde c:a 3000 f.Kr. Av okänd anledning lämnade de området och flydde till södra Iran. De baluchiskastammarna tros ha trängt undan pashtuner m.fl. folk i nuv. Baluchistan omkr. år 1000. Därifrån har de spridits till flera andra länder som Iran, Kenya, Uganda, Tanzania, Pakistan,Afghanistan, Indien och Förenade Arabemiraten.
No comments:
Post a Comment