Enda kandidaten som inte är utvald av makten är en seriefigur
PRESSAS ATT RÖSTA. Det iranska valet börjar i
morgon. Regimen fruktar ett lågt valdeltagande då det är en signal på folkets
vrede. Nu försöker företrädare pressa folk att gå till valurnorna.
Kandidaterna är noga utvalda av makten.
Utom en som är tecknad seriefigur.
Hur man än ser på det är det svårt att
beskriva morgondagens presidentval i Iran som annat än en fars. En svart
fars.
Många brukar hävda att Iran inte är någon
fullfjädrad diktatur. Att det trots allt finns konkurrerande maktcentrum. Att
landet ändå i någon mening har demokratiska val.
Det börjar bli dags att göra upp med den
bilden.
Presidentvalet den här gången är en ren intern
uppgörelse inom makteliten. Så stor är bristen på demokratiska alternativ att
det dykt upp en kandidat i form av seriefiguren Zahra. En djupt religiös mamma
som slåss för mänskliga rättigheter. Den enda kandidaten som gör
det.
Trots att hon inte är
verklig och inte på riktigt kan ställa upp så spelar Zahra en stor roll i
valrörelsen i frånvaro av annan opposition.
Presidentkandidaterna väljs ut av
väktarrådet, tolv mäktiga män utsedda av Irans högste religiöse ledare Ali
Khamenei. Av 686 kandidater blev åtta godkända. Samtliga av de 30 kvinnor som
ville ställa upp fick nobben.
Inte ens förre presidenten Hashemi
Rafsanjani blev godkänd. Han är i fejd med Ali Khamenei.
Av de åtta godkända anses en kandidat vara
något så när reformvillig. Han hoppade av häromdagen, liksom en annan.
Valet i Iran är inte ett val. Det är ett
urval.
Den verkliga oppositionen sitter i husarrest eller befinner sig i
exil utomlands sedan många år tillbaka.
I samband med förra valet
2009 upplevde Iran en politisk frihetsvår. Mir-Hossein Mousavi var den
reformvänlige kandidaten som ledde den gröna rörelsen. Allt tyder på att han
vann valet men att regimen fuskade i rösträkningen till förmån för den sittande
presidenten Mahmoud Ahmadinejad.
Fusket ledde till våldsamma protester. Ett
kort tid fanns det förhoppningar att regimen skulle falla. Till slut slog makten
tillbaka stenhårt. Demonstranter dödades och greps. Vem minns inte bilderna på
Nena, den unga kvinnliga studenten som ligger på marken med sitt eget blod i en
pöl runt huvudet?
Hon symboliserade kampen mot regimen. Modet
men också det fruktlösa i att utmana makten. Oppositionella dömdes till
långvariga fängelsestraff. Några avrättades. Mousavi sitter i husarrest.
I dag vågar ingen opponera sig trots skenande inflation och hög
arbetslöshet.De missnöjdas enda vapen är att inte gå och rösta. Ett lågt valdeltagande är vad prästerskapet fruktar mest av allt. Ett lågt valdeltagande är en signal på folklig vrede.
Regimens företrädare försöker i valspurten att pressa folk att gå till valurnorna.
– Fienden försöker minska folks deltagande, säger en högt uppsatt präst. Därför måste vi göra vår fiende besviken genom ett högt valdeltagande. Att rösta är lika viktigt som att delta i krig för Iran.
Merparten av de utvalda kandidaterna är
okända i omvärlden. Favoriten Saeed Jalili är känd i väst som Irans hårdnackade
kärnvapenförhandlare. Han anses vara Khameneis favoritkandidat.
Namnkunnig är också Ali Akbar Velayati,
Irans längst sittande utrikesminister och rådgivare till Khamenei.
För möjligheten att få Iran att avstå från
sina kärnvapenambitioner spelar det förmodligen ingen större roll vem som blir
vald. Det är ändå Khamenei som har sista ordet.
No comments:
Post a Comment