Befria Balochistan!
Jag tror de flesta kan känna igen sig i att när man reser så träffar man på
männsiskor med historier som oftast är unika och som särskiljer sig från
knäckebröd och volvobilar. I förra veckan när vi var ute några stycken på
tortilas, studentpuben, så satt min granne, Nabil, där och berättade världens
historia om ett land som heter Balochistan och dess öde. Jag bestämde mig snabbt
för att det här ska jag skriva och berätta om.
Nabil Omar heter min granne nere i Nairobi. Han studerar internationella relationer på mitt universitet USIU (United states international university). Nabil växte upp i södra Tanzania med en lång historia som sträcker sig ända bak till kolonialtiden. Många ättlingar till Nabil från Balochistan blev skickade till östafrika för att strida för att befria östafrika från portugiserna. Efter att ha fått bort portugiserna så beslutade sig Nabils farfars far, Omar, för att stanna kvar i kenya och bygga upp järnvägen som idag går mellan Nairobi och Mombasa. Efter att järnvägen blev fördigställd bestämde sig Omar för att flytta till tanzania och byn Bukene där han dog som far till elva barn.
AbdulRahman MohammedAli, Nabils morfars far, blev den första presidenten för östafrikanska Balochiföreningen, i den region i världen med flest Balochis utanför själva Balochistan. AbdulRahman såg till så att Balochis kom till östafrika och investerade och bostatte sig som bönder, försäljare och andra yrken. elfenben var hett eftertraktat på den här tiden så många kom också för att jaga elefanter, ända tills det blev förbjudet.
När Nabil var liten bestämde han sig för att leta reda på sina rötter utanför Tanzanias gränser. Han fick reda på att han kommer från en region förföljt av inbördeskrig med namnet Balochistan. Regionen eller landet som Nabil säger, är beläget i Iran, Afghanistan och Pakistan.
Under tonåren så förstod Nabil mer och mer att han måste göra något för sina
landsmän borta i Balochistan, så för två år sedan startade han upp rörelsen
“save Balochistan”. I takt med att han har fortsatt sina studier har han också
fått möjlighet att resa och göra sin röst hörd i Baluchistans namn. Han har fått
åka på FN-möten i Kanada, Belgien och Sydafrika för att tala och informera om
landet, något han menar är det minsta han kan göra för landet. Idag är han vid
24 års ålder internationell talesperson och människorättsaktivist för
Baluchistan.
Målet med allt engagemang är att folket där “hemma” ska kunna få tillgång till skolor, infra-struktur och sjukhus, allt som är nödvändigt för att ett samhälle ska kunna fungera. Det stora problemet för Baluchistan är att det är rikt på naturtillgångar något landet förvägras förvalta självständigt. Som om inte det var nog så går det en opium-drogled genom regionen som kontrolleras av maffian, något som leder till ännu större förödelse. Området är starkt konfliktdrabbat och med sina två armeér; Balochistan liberation army och Jundallah försöker Baluchistan försvara sina gränser mot länderna det ligger beläget i. De försöker arbeta med fredliga lösningar som diplomati och med partierna Balochistan national party samt Baluchistan peoples party finns det en politisk ingång till förändring.
Inte nog med engagemanget för Baluchistan så brinner även Nabil för Tanzania där han vuxit upp, målet är att ta sig in i parlamentet i Bukene år 2015 för att kunna driva politisk agenda även där. Tanzania har liksom Baluchistan stora problem med att utveckla landet och att få bot på fattigdom och sjukdomar.
Nu vill han bli inbjuden till Sverige för att tala om problemen som finns i
Baluchistan och Tanzania. Allt han vill är att världen ska bli bättre och
fredligare. Han ser sig som en utvecklingsambassadör. Det här säger Nabil
Omar:
“Vi, folket från Balochistan är trötta på den här konflikten. Vi har förlorat tillräckligt många liv. Man kan ta alla våra naturtillgångar men snälla!, låt oss få leva i fred. Jag drömmer om en dag när ett Balochibarn kan gå i skolan med ett leende på läpparna. Jag drömmer om en dag när en Balochi kan sova i fred utan rädsla för att hans familj ska dö”.
Följ Nabil Omar på facebook: http://www.facebook.com/tanzanitedreams
http://carllarssoninkenya.wordpress.com/2013/01/17/befria-balochistan/
Nabil Omar heter min granne nere i Nairobi. Han studerar internationella relationer på mitt universitet USIU (United states international university). Nabil växte upp i södra Tanzania med en lång historia som sträcker sig ända bak till kolonialtiden. Många ättlingar till Nabil från Balochistan blev skickade till östafrika för att strida för att befria östafrika från portugiserna. Efter att ha fått bort portugiserna så beslutade sig Nabils farfars far, Omar, för att stanna kvar i kenya och bygga upp järnvägen som idag går mellan Nairobi och Mombasa. Efter att järnvägen blev fördigställd bestämde sig Omar för att flytta till tanzania och byn Bukene där han dog som far till elva barn.
AbdulRahman MohammedAli, Nabils morfars far, blev den första presidenten för östafrikanska Balochiföreningen, i den region i världen med flest Balochis utanför själva Balochistan. AbdulRahman såg till så att Balochis kom till östafrika och investerade och bostatte sig som bönder, försäljare och andra yrken. elfenben var hett eftertraktat på den här tiden så många kom också för att jaga elefanter, ända tills det blev förbjudet.
När Nabil var liten bestämde han sig för att leta reda på sina rötter utanför Tanzanias gränser. Han fick reda på att han kommer från en region förföljt av inbördeskrig med namnet Balochistan. Regionen eller landet som Nabil säger, är beläget i Iran, Afghanistan och Pakistan.
Baluchistan i rosa färg, geografiskt placerat i Iran,
Afghanistan och Pakistan
Målet med allt engagemang är att folket där “hemma” ska kunna få tillgång till skolor, infra-struktur och sjukhus, allt som är nödvändigt för att ett samhälle ska kunna fungera. Det stora problemet för Baluchistan är att det är rikt på naturtillgångar något landet förvägras förvalta självständigt. Som om inte det var nog så går det en opium-drogled genom regionen som kontrolleras av maffian, något som leder till ännu större förödelse. Området är starkt konfliktdrabbat och med sina två armeér; Balochistan liberation army och Jundallah försöker Baluchistan försvara sina gränser mot länderna det ligger beläget i. De försöker arbeta med fredliga lösningar som diplomati och med partierna Balochistan national party samt Baluchistan peoples party finns det en politisk ingång till förändring.
Inte nog med engagemanget för Baluchistan så brinner även Nabil för Tanzania där han vuxit upp, målet är att ta sig in i parlamentet i Bukene år 2015 för att kunna driva politisk agenda även där. Tanzania har liksom Baluchistan stora problem med att utveckla landet och att få bot på fattigdom och sjukdomar.
Nabil Omar, internationell talesperson
Baluchistan
“Vi, folket från Balochistan är trötta på den här konflikten. Vi har förlorat tillräckligt många liv. Man kan ta alla våra naturtillgångar men snälla!, låt oss få leva i fred. Jag drömmer om en dag när ett Balochibarn kan gå i skolan med ett leende på läpparna. Jag drömmer om en dag när en Balochi kan sova i fred utan rädsla för att hans familj ska dö”.
Följ Nabil Omar på facebook: http://www.facebook.com/tanzanitedreams
http://carllarssoninkenya.wordpress.com/2013/01/17/befria-balochistan/
No comments:
Post a Comment