"Mannen säger: Du kan också få jobb på en juristfirma - om du inte ser ut som en terrorist"

 

Nadia N Sultana

KRÖNIKA - av Nadia N Sultana, snart färdig jur.kand

Sverige år 2012. Ett demokratiskt land. Ett land där man blir respekterad för den man är - oavsett religion, kön, etnicitet, politik, färg och så vidare.

Sverige är mitt land. Min nationalitet. Mitt hem. Personligen är jag dock lika mycket bengal som jag är svensk. Jag har mitt ursprung i Bangladesh och lever mitt ”nu” i Sverige. Jag är inte mindre svensk för att jag har ett annat ursprung. Jag är inte heller mindre svensk för att jag är muslim.

Kungsholmen – hjärtat av Stockholm i mitten av oktober. Det är sen höst och staden vilar i en gråskala. Jag går på gatan tillsammans med min vän och mitt hjärta fylls av kärlek. Stockholm är en så otroligt vacker stad!

Vi letar bland gatorna och ser lyktor lite längre bort. En gammaldags byggnad. Det är här som ett möte ska äga rum – med mingel och diskussion kring ämnen som ekonomi och juridik. Vi är inbjudna som juriststudenter. Jag har bara en termin kvar av studierna och sedan är jag en av dem! 

En man vid ingången tar våra kavajer, ger oss en broschyr och hälsar oss välkomna. Det bjuds på fika och jag träffar många intressanta personer. Vi har livliga diskussioner kring juristens liv och vardag.

Sedan kommer en man fram till mig. Han står med ett vinglas i handen och säger:

”Jaha – skulle det finnas muslimer här, det visste jag inte”.

Han skrattar till. Innan jag hinner svara småler han och säger:

”Du kan väl svenska? Do you speak Swedish? How long have you been here?”

Jag ler brett mot honom och säger: ”Hej, hur står det till…”

”Jo det är bra, det är bra… Men du svarade inte på frågan om hur länge har du har varit i Sverige? Hur kommer det sig att du är här? Känner du någon här?”

”Jag har varit här ett tag. Jag har nog samma anledning till att vara här som alla andra – att ha en trevlig kväll tillsammans med er alla. Eller är du här av någon annan anledning?”

Han svarar hastigt:

”Nej, nej, samma för mig... Jag tänkte på att du är muslim. Därför frågade jag vad du gör här. Hur kom du in?”

Jag skrattar till:

”Visst är jag muslim men jag är inte något spöke. Jag kom in genom dörren precis som alla andra.”

Han skrattar och säger:

”Du pratar ganska bra svenska, nästa lika bra som en svensk.”

”Nästan?” frågar jag.

Han fortsätter oberört:

”Jag förstår inte varför en söt tjej som du ska ha slöja. Ta av dig den. Det finns så mycket rasism överallt och i den här branschen är rasismen som mest extrem. Folk pratar inte öppet men de är rasister.”

Han fortsätter:

”Titta på mig... Jag är också invandrare - och muslim faktiskt - men jag ser inte ut som en terrorist för det. Idag arbetar jag på en juristfirma och har det jättebra i livet. Du kan också få det så. Jag säger inte det här för att kritisera dig utan som ett råd för hur du ska lyckas i livet.”

Nu har mitt leende försvunnit. Mitt hjärta fylls av tårar och jag vet inte om jag ska bli arg eller börja gråta.

Jag tar ett djupt andetag och säger:

”Jag är inte bara muslim. Jag är en stolt muslim. Det här är min religion, min livsstil och min personlighet. Professionellt sett är jag jurist och jag är säker på att jag kommer att lyckas i livet. Den här tygbiten – min sjal – kommer inte hindra mig utan snarare leda mig till framgång, om Gud vill.

Jag fortsätter:

”Jag är en tjej med invandrarbakgrund – en muslim och jurist från Stockholm. Mitt blod är rött, jag har två ögon, en näsa och en mun och om du anser att det här utseendet är samma sak som att vara terrorist så kryllar Sverige av terrorister. Är det så du menar?”

Jag märker att folk börjar samlas omkring oss. Han säger att han egentligen inte vet hur en terrorist ser ut, att han bara vill mitt bästa. Sedan kommer en man, troligtvis hans vän, och för bort honom.

Andra människor kommer fram till mig och säger att de tar avstånd från honom. Under kvällen kommer flera advokater – som ser ut som ”helsvenskar” – och säger att de skulle ha smällt till honom om de hade varit i min sits.

Jag såg inte mannen mer men det ska tilläggas att det faktiskt blev en trevlig kväll trots allt.

• 41 comments