SYDLIGARE NEJDER: Det var ett betydelsefullt dokument som president Obama offentliggjorde i försvarshögkvarteret Pentagon i dag.
Han talade om att man nu lägger "ett decennium av krig" bakom sig, och därför kan ge den långsiktiga försvarspolitiken en ny inriktning.
Men bakgrunden är självfallet också USA:s statsfinansiella problem - faktiskt värre än de som eurozonen brottas med.
Nu talas det om besparingar på försvarsbudgeten kring 500 miljarder dollar på en tioårsperiod, men det skulle inte förvåna om behovet av besparing vart det lider kommer att uppgå till det dubbla beloppet.
Marginaler finns förvisso.
USA:s försvarsutgifter är nästan lika stora som resten av världens tagna tillsammans. Och det är förvisso rimligt att ständigt anpassa den grundläggande strategin efter nya omständigheter.
Det grundläggande budskapet är att inga besparingar skall drabba förmågor av relevans för Stilla Havs-området, Öst- och Sydasien.
Och därmed är också det grundläggande budskapet att betydande besparingar kommer att drabba förmågor av relevans för främst Europa och Västasien.
USA:s militära närvaro i Europa är numera långt mer begränsad än tidigare. På pappret finns fyra armébrigader, men faktiskt har det varit betydligt färre under senare år. Vissa flygstridskrafter finns på en handfull baser.
Viktiga är de förmågor man har i olika stödsystem, vilket på nytt blev uppenbart under Libyen-operationen. Det kan handla om underrättelse- eller ledningssystem, men också om annat.
Ett tydligt budskap från president Obama var att man inte längre skall vara inriktade på långsiktiga stabilitetsoperationer.
Det låter sig lätt sägas. Man glömmer lätt att när USA gick in i Afghanistan 2001 och Irak 2003 sade man i grunden samma sak. Och jag minns hur det lät i samma ämne i Bosnien 1995.
Men verkligheten är som den är. Och slutsatsen nu måste bli att ingripanden av dessa eller andra typer måste undvikas eftersom man inte kommer att ha förmågan att klara den nödvändiga "eftervård" som utgörs av just långsiktiga freds- och stabilitetsoperationer.
De globala konsekvenserna av detta förtjänar att diskuteras. Behovet av sådana operationer kommer nog dessvärre att fortsätta att finnas.
Vi kan inte bara sjunka ner i sofforna framför TV-apparaterna och sucka över världens elände.
Kanske finns det anledning att på allvar se på möjligheterna för en förstärkt roll för FN i dessa frågor? Men det förutsätter ett säkerhetsråd som kan nå enighet om de nödvändiga besluten, och där är det långt ifrån säkert att vi är.
Förutom besparingarnas hårda nödvändighet är det uppenbart att dagens dokument drivs av den långsiktiga kinesiska utvecklingen.
Skulle dagens trender fortsätta kommer de kinesiska försvarssatsningarna om ett par-tre decennier att börja att passera de amerikanska. Skulle det inträffa kommer det självfallet att få betydande konsekvenser.
Oron för detta driver redan nu amerikanskt tänkande.
Utrikesminister Hillary Clinton har redan i en linjeartikel markerat fokusförskjutningen mot Östasien. Och nu följs detta upp med den militära strategin.
Vissa satsningar kommer dock att ske i Europa, främst relaterade till det planerade missilförsvaret. Fartyg stationernas i Spanien, en avancerad radar kommer till Turkiet och baser byggs i Rumänien och senare i Polen.
Men för trovärdigheten i åtagandet gentemot de olika Nato-länderna är det avgörande att det också finns andra viktiga förstärkningsresurser. Flyg- och markstridskrafter. Och detta åtagande är viktigt för stabiliteten i Europa i dess helhet.
Långt innan användandet av t ex ett missilförsvar blir relevant har en konfrontation gått igenom andra faser med andra krav på resurser.
Ökade försvarssatsningar i Europa lär knappast vara aktuella i de budgetlägen vi nu ser i olika länder.
Men säkert kommer konsekvenserna av den nya amerikanska militära strategin att påverka diskussionen runt om i Europa om ökat samarbete för att få bättre valuta för pengarna.
Också här uppe i Norden har vi ju anledning att tänka djupare i dessa termer.
http://carlbildt.wordpress.com/2012/01/05/usa-strategi-med-konsekvenser/#comments
No comments:
Post a Comment