Ett land, ett folk... mmm eller hur!

Pakistan är en hal ål som hela tiden slinker mellan våra fingrar. När folk frågar oss hur vi upplever Pakistan är det sjukt svårt att svara. Vad är Pakistan? Snackar vi landsbygdens analfabeta, skuldsatta, hungrande bondekneg, eller sidenglänsande pösmageliv med tjänare i monstersizade villor vid Clifton beach? Men det handlar inte bara om ekonomiska klyftor och enorma kunskapsgap (56 procent av Pakistans 170 miljoner invånare kan inte läsa) utan om ett gytter av identiteter som är så komplexa och invecklat relaterade till varandra att inte ens pakistanierna själva har full koll på läget.

Fortet i Lahores gamla del

Inte en enda vi träffat pratar om Pakistan som ett land, och vid närmare eftertanke är Pakistan heller inte en ål, utan en hel hink med ålar. Av fyra provinser vill två bli självständiga, och delar av den tredje är det redan.

Det isolerade och hårda Balochistan i väst för en aktiv frigörelsekampanj efter långa år av statligt förtryck och snattar i farten ibland till sig ett par turister för att ordentligt nå ut i tv-sofforna. Trots rykte om att det ska vara snälla kidnappare, förklarar detta alla fina konstaplar som envisades med att åka buss och tåg med oss tills vi onappade lämnat provinsen. Vi tyckte att spektaklet var bisarrt, särskilt bisarrt när vår övervakare på tåget eskorterade mig till toan, bad folk att backa mot väggen och sen misstänksamt lyste med ficklampa i dassets alla hörn innan jag fick gå in. Jag rodnade ända in i själen.

Bröllops-mendi utan bröllop :)

Balochistans granne Sindh är nästa provins med flyktplaner. Denna sydliga, ständigt svettiga och kommersiellt viktiga del av landet är en enda etnisk soppa. 1947, när Pakistan blev en islamisk republik och skildes från Indien, deporterades miljoner hinduer från Pakistan, och eftersom de utgjorde en stor och viktig del av Sindhs medelsklass försattes provinsen i svår identitetskris. Lättare blev det inte av att över sju miljoner muslimer med olika etnisk bakgrund anlände från Indien. Nu går de under det kollektiva namnet Mohajirs, som betyder flyktingar, och deras parti MQM är den starkaste politiska makten i Sindh. Sindhifolket känner sig skadeskjutna och gravt underrepresentaterade inom politiken, det trots att regeringspartiet PPP:s darlingfamilj Bhutto faktiskt är Sindhi och bebor en finfin villa i Karachi.

Utanför mosken i Lahore

I fredags lämnade vi 9-millestaden Lahore, i provinsen Punjab, norr om Sindh efter att ha couchsurfat ett par dar. Punjab suktar inte efter någon självständighet eftersom de är i majoritet och styr det mesta inom byråkrati och militär (dit största delen av statskassan går). Till och med cricketlaget, som jag inbillade mig kunde vara den perfekta nationellt enande kraften i ett så sjukt crickettokigt land, består till störst del av punjaber. Men jag vet inte om det är fler än Sindhradikalerna som bryr sig nämnväärt om denna brist på representation.

Utanfor mosken i Lahore

Sist men inte minst har vi NWFP (North west frontier province) där Pakistans näst största och definitivt tuffaste folkslag bor – Pashtunerna. De har rykte om sig att vara råhårda krigare och de många stammarna som bor i det som är världens största autonoma stamområde tycker sig inte ha ett jota att göra med det där landet Pakistan någon hittade på 1947. Istället har de starka brödraband till pashtunerna på andra sidan afghanska gränsen, och lever fortfarande enligt traditionell strikt moralkod kallad Pashtunwali som gäller över de nationella lagarna.

Inga tvivel om att dessa nordliga områden är de mest intressanta och coola i hela landet och ni kommer få höra en hel massa mer om det när vi anländer till Peshawar. Nu hänger vi i ett störigt duggregn i Rawalpindi, Islamabads såkallade tvillingstad, och har just återförenats med våra holländska volkswagenvänner. På svenska ambassaden i Islambad ska vi också förhoppningsvis helt problemfritt plocka ut de där extra passen med Indienvisumen som nästan fick oss utkickade ur landet. Inshallah går allt smooth. Återkommer förhoppningsvis inom snar framtid med fler inlägg om detta svårgreppade land.

/Elli

http://johnelli.blogspot.com/2011/02/ett-land-ett-folk-mmm-eller-hur.html